Citymamma

Foto från www.fotoakuten.se

Jag har två fantastiska barn, jag har en underbar familj och jag har alldeles för mycket att göra. Jag släcker bränder. Jag rusar i blindo och släcker bränder. Inte särskilt smart sätt att leva sitt liv. Rätt korkat faktiskt. Så vad göra? Kanske börja leva efter några av alla mina nyårslöften; prioritera, ta bort och njuta. Prioritera familj, skola och jobb, njuta mer av familjen och mina fantastiska barn, ta bort alla onödiga saker som stjäl energi och som kanske inte ryms i mitt liv just nu. Vissa saker kan jag ta bort för alltid och vissa kanske kan få plats i mitt liv igen, så småningom, när livet inte är så hektiskt som det är nu.

Sista dagen, sista rycket. Har bombarderat alla jag känner med enkäten för sidan vi har skapat. Har ringt, mailat och självklart skickat ut den på facebook, den nya marknadsföringssidan. Syns man inte där finna man inte. Eller?

McDonalds, söndag, rusningstid.

Jag står där vid borden. Barnvagnen har jag framför mig. Tålmodigt väntar jag på att farbrorn eller grannarna bredvid honom ska gå. Det är snart nu. Så kommer hon. Den blonderade knäppa tjejen iklädd en grön Bonnelidjacka. Hon ser ut som en sådan där tjej som aldrig ler eller slappnar av. Hon tränger sig mellan mig och borden med sin barnvagn.  När farbrorn reser sig norpar hon åt sig ”MITT” bord. Som jag väntat på ett bra tag.

”Ursäkta, jag stod här och väntade på att bordet skulle bli ledigt”

Hon tittar knappt på mig och svarar typ ”Och?”

”Ja, det är mitt bord eftersom jag har väntat här….”

”Det såg inte jag…”

”Men nu var det så…”

”Du får väl säga att du står på kö.” Hon börjar klä av sig ytterjackan.

Det gör jag ju!

”Jo, men nu var det ju faktiskt så. Så jag borde ju få bordet…”

”Det håller jag inte alls med om”

Jag känner hur ilskan kommer men biter ihop. Mellan sammanbitna tänder morrar jag.

”Ok, om du känner att du har samvete till att bara tränga dig sådär”

”Ja, det har jag inga problem alls med”

Jag är mållös. Säger ingenting utan stirrar på henne med genomborrande blick. Hennes man som förövrigt ser ut som världens mes, ok nu är jag är en aningens överdriven men bara en aningens, står där och tittar innan han lommar iväg till kassan. Jag lovar att hon är en sådan där ruskig översittare som styr och ställer med allt och alla.

Tillslut får jag bordet bakom henne. Jag kastar arga blickar mot hennes rygg. Har jag nämnt att hon har världens fulaste tröja på sig också???

Morrar lite om episoden för P när han kommer med maten. Han säger inte så mycket men ler lite åt mina arga blickar över hans axel.

Ärligt talat. Hur fräck får man vara egentligen? Hade det varit omvänt hade jag genast sagt. ”Oj, förlåt, jag såg inte att du väntade. Självklart ska du sitta här. Jag tar nästa bord”

Jag lovar att hon inte har särskilt många vänner….

Om man har barn inne i stan måste Gärdet vara absolut bästa platsen att bo på. Vi har två minuter ner till fältet där vi kan promenera, bada vid Kampementsbadet, spela fotboll, åka skidor, om snön behagar visa sig, grilla och göra massor av aktiviteter bara ett stenkast från ytterdörren. Dessutom är det nära till city, vi har bra kommunikationer, ok ettan är inte den bästa om vintern eller när alla dessa båtresenärer fyller hela bussen så att barnvagnar är ett skämt att få med. Men förutom det är det här bästa platsen att bo på när man har småbarn och vill bo kvar inne i stan. Förutom att det är barnvänligt är det perfekt för mig och P som är sportiga av oss. P har ett stenkast till Kungliga tennishallen där han spelar tennis och jag behöver bara gå utanför dörren för att få en rejäl löprunda över fälten och ut på Djurgården. Ni hör själva. Bättre än så här kan man ju inte ha det. Eller?

Nära till härliga promenader och löprundor på Djurgården.

På Gärdet kan man göra massor i aktivitetsväg.

Inte långt till stan…

Kan man bo såhär bra inne i stan?

Jag lovade en bild från köket för länge sedan och många har frågat mig om det.Här kommer en. Mer får jag visa vid ett senare tillfälle.